29. Frankrike

De kom, de sågs, de gjorde bort sig och stal sedan showen den sista veckan.

Att Frankrike skulle vara en besvikelse kom nog inte som någon jätteöverraskning. Efter att landslaget styrkte sin position som världens bästa lag med EM-guldet år 2000, har det varit mer regel än undantag att det funnits större eller mindre problem med Les Bleus. Jag tycker att deras svaga 02-VM var lite av en tillfällighet, men att de ändå hade problem var uppenbart. Två år senare kom dem till Portugal och var möjligen ännu sämre. Med VM 2006 som en märklig undantag får vi därefter ännu en blek insats i EM 2008.

Men frågan är om någon hade kunnat tro att det kunde bli såhär katastrofalt. Domenech verkar tro på det där med go out with a bang. Inget lagerbäckskt avsked för honom, inte.

Vi såg nog det inte ens komma efter premiären mot Uruguay. Den första kvarten spelade Frankrike till och med bra fotboll. Borde nog ha gått till paus med ledning.

Slutresultatet 0-0 var ändå inte så farligt. Man hade troligen mött den mest svårslagna av sina konkurrenter.

Det var också roligt att laget var så uselt eftersom det gav lite extra krydda inför matcherna. Hur illa skulle det se ut den här gången? Och så vidare.

Det blev riktigt illa mot Mexiko. En klart sämre match. Det hade kunnat sluta 0-0 här också, men Mexiko borde ha gjort mål redan i första halvlek. Abidals arrogans när han orsakar straffen som blir spiken i kistan, är en mycket talande bild för det här landslaget.

Sen började bråken. Anelkas yttrande, som egentligen ska ha varit något han mumlat snarare än en konfrontation med Domenech, blåstes upp till ytan tack vare en golare i truppen, och den fotbollsmässiga skandalen visade sig nu även utanför plan. Spelarstrejk och allt.

När besvikelsen hos oss som gillar Frankrike väl hade lagt sig, var det spännande att se hur startelvan mot Sydafrika skulle se ut och hur den skulle uppträda i matchen. Nu var det en hemmadomare som bjöd Sydafrika på numerärt överläge redan i första halvlek, så det är svårt att göra analysen. Jag köper inte drevets argument om att det inte hade spelat någon roll för just den matchen. Med elva man på plan tror jag att Frankrike hade kunnat vinna den matchen. Dock inte med så stora siffror att det skulle ge avancemang.

Sportbladets krönikörer menade att Frankrike har orsakat en sån stor skada att den inte går att reparera omgående med kvalspelet när Laurent Blanc kommer in. Såklart har de bättre koll på pulsen i Frankrike än vad jag har, men jag tror ändå inte på den bedömningen. Argumentet är att laget har gjort bort sig så pass att den förlorat fansens kärlek och allt det där. Att de har skaffat sig ett dåligt rykte. Vanärat hela landslaget som en organisation.

Men jag tror att resultaten kommer att styra allt i rätt riktning igen. Jag har verkligen svårt att se någon som på allvar höll på landslaget innan VM kommer att sluta med det nu. Domenech har ändå lämnat, och många gamla gnälliga rävar kommer att göra det också. Kan spontant inte se att Anelka, Henry, Gallas och gänget varken orkar eller vill fortsätta efter detta. Blanc kommer komma in och med dessa extremt låga förväntningar kommer han att ha en hyfsat god utgångsläge. Frankrike kan inte bli sämre än vad man har varit.

Ur ett större historiskt perspektiv har man dock nu sjabblat bort alldeles för många turneringar på sistonde, och därmed tappat sin - diskutabla - status som en av de fem stora landslagen, tillsammans med Argentina, Italien, Brasilien och Tyskland. För fyra år sen tror jag att man fortfarande kunde säga att de hade skaffat sig en sån särställning före lag som Spanien eller Holland, men nu är det som att det har blivit stopp i framgångarna igen, som det blev efter mitten av 1980-talet när Frankrike först då trädde fram som en stor fotbollsnation

Siffror:

0 vinst
1 oavgjord
2 förluster

1 gjort mål

4 insläppta mål

---

Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, frankrike, gallas, domenech, henry, anelka